jdbiebzznovell

"Dom vann.." Svarade jag kort och återgick till maten.

"Nämen Gud va kul!" Jacob imiterade mamma. Både jag och hon himlade med ögonen.

"Juuuste! V är bjudna imorgon till Justin på midda." Sa jag ovh tog in i munnen en bit fisk, jag vet inte världens godaste mat, med den var helt okej.

"Vad kul!" Sa mamma och log stort. Ok.. Jag måste erkänna.. Jacob var ganska bra på att imitera henne ;P.

"Skulle jag inte få gå på bio idag? Lite senare." Jag kollade upp på mamma och pappa. Vi satt inne i vardagsrummet.

"Jag tror inte det är en sån bra idé gumman. Du är ju nästan aldrig hemma." Jag kollade argt på mamma. Det räcker inte med att jag behövde lämna mina gammla kompisar hemma i Sverige, nu kan jag inte ens gå ut med dom tre jag fick här.

"Det är som om du var aldrig ung!"

Jag fortsatte. "Det räcker inte med att jag fick lämna mina gamla kopisar bara för pappas idiotiska jobb, nu när jag fick nya här får jag inte ens gå ut med dom!" All smärta jag höll i mig för de senaste månader var borta. Den var som att lyfta upp en stor sten från mitt hjärta.

"Du är ju alltid med dom, skulle du inte kunna umgås lite med dina syskon för en gång skull?!" Nu var det mammas tur att skrika. Medans jag och mamma skrek på varandra dom andra bara satt brevid oss och lyssnade. Asså, UGH! Då bestämmde sig pappa för att hoppa in i vårt 'samtal'.

"Gabi, lyssna på di-" Han hann inte avsluta innan jag abröt honom.

"Nej, jag tänker inte lyssna på henne! Hon är inte fair!"

"Det räcker! Upp på ditt rum, och stanna där tills du har lygnat ner sig!" (Haha, det påminner mig om 'Lotta från Bråkmakagatan' ;P Kommer ni ihåg henne ;P)

"UGH! JAG HATAR DIG!" Skrek jag och sprang upp för trapporna.

När jag sprang in till rummet stängde jag snabbt dörren med en smäll och låste den. Jag hatar det att vi begövde flytta!

När killarna började vakna till lite bestämmde vi oss för att gå och och leka lite med Jaxon och Jazzy. Alla hade det kul och skrattade till vi fick höra någon skrika åt varandra. Det kom från Gabi's hus.

"Det är som om du var aldrig ung!"

Vänta, det låter som Gabi.. Vi hörde nån annan skrika och så på gick det i några minuter, tills man hörde en hård smäll. Sen var allt tyst.

"Uuu.." Sa Chaz efter en minut tyssnad. Nu kunde man bara höra någon prat. Men eftersom vi kan inte svenska så förståg vi inte ett skit.

"Bieber, what happend?" Jazzy kollade upp på mig.

"I don't know.." Sa jag och kollade på huset. "I'm gonna text Gabi." Fortsatte jag och började gå mot bordet där min iPhone var. Jag satte mig på bänken som var vid bordet och började skriva smset.

"Hey, everything is alright?" Efter nån sekund fick jag ett svar.

"NO! Everything is not alright! I hate the facy that I had to move her, I hate the fact that I had to leave my friends just to move here.. I HATE MY LIFE!" Okej, nånting hat hänt.

"Something happend?"

Jag skickade några till sms om att hon kan säga till mig vad som hände, men hon svarade på ingen av dom.

"Soo, what happend?" Killarna satte sig brevid mig.

"I...Don't know.."

"Yo, let's go to hr house!" Jag kollade upp på Chaz.

"Ok.. Let's go." Jazzy och Jaxon gick in till huset och vi vände oss mot Gabi's hus.

"Who's goining to knock?" Ryan kollade på både mig och Chaz.

"I'M NOT!" Sa både Chaz och Ryan sammtidigt.

"Fiiine.. I will do it.." Mot min vilja knackade jag lätt på dörren. Efter kanske 2 minuter vid dörren stog Gabi's bror.

"Yes?" Han kollade på oss.

"Uhm..Ehm..Is Gabi home?" Började jag.

"Yeah, why?" Han kollade på oss. God, det kommer bli svårigare än vad jag trodde.

"We were going to go to the movies." Chaz bestämmde mig för att hjälpa mig lite.

"Ohh, right! Well, she is grouned." Sa han. Okej, nånting alvarligt hade hänt.

"I'M NOT!" Hörde man Gabi's röst från uppifrån.

"YES, YOU ARE!" Skrek hennes bror för att hon ska höra honom.

"Du är det!" Nu hörde man hennes mamma från vardagsrummet. Hon sa nånting på svenska så jag var inte helt säker på vad det betydde.

"UGH!" Nu hörde man Gabi's röst.

"Like you see, it's not  a really good time to visit her." Han fortsatte. "When she is angry.. Belive me, you don't want to go near her.." Sa han lite tystare den här gången så att Gabi skulle inte höra. Jag och killar skrattade lite lågt.

"Ok well.. We will just go now." Sa Ryan den här gången.

"Okej, bye." Han log ett litet svagt leende mot oss innan han stängde dörren.

_______________________________________________________________________________________________